A part of where I'm going os knowing where I'm coming from

Någon promenad blev det inte. Jag var tvungen att ta hand om Maraboo som inte mådde så bra, men nu mår han bättre i alla fall, min lilla ängel. Han är en kanin för er som undrar, fast han är inte som en kanin, helt sjukt för social. Han sitter med oss i soffan och äter liksom. Det har hänt flera gånger att han klättrat fram så han ätit direkt ur min tallrik på något sätt. Han är mer hund än kanin, nästan.
Min bästis!♥ Helt sjukt hur mycket en "liten" kanin kan betyda, jag måste låta patetisk, men han betyder galet mycket för mig. Trots att han ska väcka en mitt i natten, och sedan vid klockan sex på morgonen på helgerna...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback